I helgen avgjordes SM slutspelet för de svenska basketungdomar som tillhör kategorierna U 20 samt U 18. Givetvis så var det spel för både flickor och pojkar. Eller skall vi kanske säga kvinnor och män istället?

För med tanke på den kvalité som många lag visade upp så är nog epitet ”vuxenbasketboll” väl berättigat!

Det finns stunder i mitt liv som för alltid kommer att etsa sig fast i minnet på mig den dag jag är för gammal för att hålla på med basket. Förhoppningsvis tar det många år innan den stunden kommer. Oavsett vad som händer i mitt basketliv de kommande säsongerna så är jag i alla fall övertygad om att den gångna helgen i Luleå för alltid kommer att tillhöra mina toppar. Vi som var närvarande i Norrbotten fick vara med om mycket som kan glädja oss i framtiden. Personligen så representerade jag för sista gången 08 Stockholm med deras U 20 lag på herrsidan,  ett lag som för alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta.

Lasse Johansson och jag bestämde oss tidigt för att vi ville jobba med det här laget. Inte bara för att de är så talangfulla utan också för att det i många andra avseenden är en stor utmaning. KFUM Söder bedriver en enorm ungdomsverksamhet ur vilken de flesta av de här killarna är sprungna. Många ungdomar i de södra delarna av Stockholm kommer inte alltid ifrån de mest exemplariska förutsättningarna. Det sociala ansvar som basketen, i det här fallet KFUM Söder, tar för många är oerhört. Integrationen av invandrare kan knappast vara större i någon annan bollsport i detta land och det är något som verkligen märks i vårt lag!

Vår utmaning bestod denna gång inte bara av att spela basket utan att också lära de här  ungdomarna mycket av det som behövs runt basketplanen för att man skall kunna bli en bra idrottsman. De har, när de väl fick chansen, tränat hårt, lyssnat och tvingat sig själva till att förstå helheten av att vara en bra basketspelare.

Rent sportsligt så har vi hela tiden varit överlägsna våra konkurrenter och det här laget har inte varit i närheten av att förlora en match den här säsongen. Tyvärr så verkar det som om alla våra motståndare hade gett upp på förhand då nästan alla konsekvent har spelat zon mot oss. Det har varit ett bra sätt att dra ned på tempot och inte tillåta oss att verkligen visa hur duktiga och atletiska de här spelarna är. Själv tyckte jag att det var tråkigt att vi inte inför den mycket stora, trevliga och kompetenta publiken i Luleå fick chansen att visa hur bra svenska ungdomsspelare verkligen kan vara.

I sitt tacktal till spelarna vid vår högst informella SM guld fest på en kinakrog i Luleå så sade Lasse Johansson att han aldrig tvekat på att vi skulle vinna SM med tanke på den talang som laget har. Än viktigare är dock att vi också lärt oss att komma i tid till samlingar och träningar samt att vi lärt oss att sätta laget i första hand samtidigt som vi alltid tränat med intensitet. Ett guld är kul men det andra kommer vi ha än mer nytta av i vårt framtida liv oavsett om vi spelar basket eller inte.

Men det är klart att det för killarna var viktigast att vinna matchen och SM guldet. Vi lät dem också få vara ”elitspelare” på riktigt vid vår resa och behandlade dem på exakt samma sätt som vi gör med vårt elitlag. Det innebar flygresa, hotell, gemensamma kläder i 08:as färger och klubbemblem, måltider,  dräkter hängandes på galgar innan matchen, frukt i omklädningsrummet, taktikgenomgångar, tvätt av grejorna efter match samt att ha Atena Gerontidou som tog hand om dem och skämde bort dem på alla sätt som bara hon kan göra.

Det fanns andra coacher och ledare som undrade över hur vi kunde lägga sådana pengar på ett ungdomslag. För oss är det självklart att visa talangfulla spelare respekt samt också få dem att förstå vad som väntar den dag man kvalificerar sig till att vara ligaspelare på riktigt. Om inte annat så motiverar det säkert dem inför framtiden. Det känns också bra att kunna följa den linje som vi hela tiden har haft med vår satsning på unga spelare genom ett sådant här avslut. Jag tror nog aldrig att jag tidigare under min aktiva coach karriär haft en grupp som varit så ödmjuka och tacksamma för vad de fick vara med om.

I omklädningsrummet efteråt så gick det att ”ta på stämningen”. Lyckan var givetvis enorm även om vi hade förväntat oss att vinna. Ett av mina absolut största minnen någonsin är också Marwin Asantes kommentar  efter segermatchen. Då hade han i telefon berättat för sin gjädjegråtande mamma att vi vunnit samt att han kommit med i All Star Team:

-         Jonte, jag har aldrig vunnit eller fått något gratis. Inte heller fått någon personlig utmärkelse. Den här helgen är den bästa i mitt liv och har verkligen varit underbar. Tack för att jag fick vara med om det här och nu skall jag verkligen satsa ännu mer när jag nu vet hur man kan känna sig av uppbackning, respekt, vinst och samarbete.

För mig var det en mycket fin avslutnings kommentar på en inspirerande och rolig resa med ett fantastiskt gäng. Tack för att jag fick chansen att jobba med er killar, och Marwin, fortsätt jobba hårt, du kommer att nå mer framgång både i livet samt som basketspelare!

I övrigt så konstaterade jag att svensk ungdomsbasket står sig väldigt stark och att det verkligen drällde av talanger i Pontushallen under helgen. Där fanns många som kommer att förbättra nivån på svensk basket om vi bara vågar satsa på dem och ge dem möjligheterna att utvecklas.

 En klubb som Uppsala måste ju vara i extas över att ha ett sådant lag som de har i herrar U18. Maken till unga talanger var det länge sedan jag såg och tar man inte hand om den gruppen på ett bra sätt så förstår de inte vilken ”spelarskatt” man sitter inne med. Bröderna Pearson, yngste pojken Gaddefors samt en hel drös av andra bra spelare coachade av min gamle favoritspelare i landslaget John Tillman, har alla möjligheter att göra upplänningarna till en dominerande klubb på samma sätt som på 80 talet igen.

Södertälje är ett annat exempel på en förening som tar fram exceptionella talanger, här är det dock mer på damsidan. De var helt överlägsna i båda sina grupper och  nog för att jag visste att de kunde spela men det förvånade mig mycket över hur många bra spelare de har. Stjärnorna Cleo Forsman, Stefanie Yderström samt Lollo Halvarsson har flera medsystrar som snart kommer att ta lika stora steg i den internationella världen som de själva redan gjort. Jag hoppas verkligen att vi har den ödmjukheten att vi tar lärdom av SBBK och försöker ta reda på vad deras framgångsrecept på damsidan verkligen är.

Jag vill också passa på att tacka Plannja/Luleå för ett oerhört bra arrangemang. Den gamle guldcoachen David Visscher visade sig vara lika bra på att organisera en stor turnering som han var att vinna massor av SM guld till Plannja på 2000-talet. Allt flöt på bra och det fanns faktiskt inget att klaga på under hela helgen.

Det känns patetiskt att det finns klubbar och ledare som gnäller över att det är dyrt att åka till Luleå och spela. SM står faktiskt för svenska mästerskapen inte Stockholms mästerskapen som vissa tycks tro. Det innebär väl att vi måste kunna spela på olika orter i Sverige? Om vi skall vara med och tävla men inte vill satsa de fåtal kronor de kostar att resa någon annanstans än till Stockholm med våra ungdomar så kanske vi inte skall vara med och spela på den här nivån?

Att det dessutom kommer 1300 åskådare på en H U20 final borde väl om inte annat få många att tänka om. Det är mer folk än vad vi elitklubbar i storstaden lyckas dra ihop på en vanlig ligaomgång i december. Ibland inte ens om vi slog ihop våra publiksiffror ….

Personligen så tror jag att det är bra att vi spelar där det största intresset finns och inte alltid tar för givet att allt skall vara i Stockholmsområdet där många är så proppmätta att de bara orkar klaga på allt och alla. Det gagnar ingen och framförallt inte vår sport.

Till sist så har vi det där med strumporna…. Något som väldigt många tagit fokus på och gärna ville påminna mig om då jag var i Luleå. Det var ju ett löfte som jag gav på presskonferensen inför Ligan i september då jag högtidligt lovade att äta upp mina strumpor om vi inte vann SM med vårt U 20 lag. Ett litet enkelt knep av mig att försöka vara rolig samt att skapa något medialt intresse för något annat än bara ligan. Det kändes ju dessutom lite trist att säga att 08 Stockholms herrlag skulle vinna SM då åtta av elva kollegor sade att deras eget lag skulle göra det……

Tyvärr blev det viktiga för många att se mig äta strumpor istället för att vinna ett SM vilket jag tycker är märkligt. Nu behövde jag aldrig göra det eftersom jag fick coacha ett så pass bra lag och det var något jag visste om. Det jag däremot lärt mig av att sticka ut hakan igen är att det är desto skönare att vinna när du kan backa upp det som många tycker är stöddighet. För mig är inte kommentarer som sådana stöddiga utan ett sätt att våga tala om att vi är bra. Jag tror att det kan vara nyttigt att våga sätta höga mål samtidigt som vi faktiskt kan erkänna att vi kan vara riktigt bra ibland samtidigt som vi står för vad vi säger.

Svensk basket är mycket bättre än vad vi själva tror och säger. Det gäller såväl på seniorsidan, bredd sidan samt ungdomssidan. Våga säga det till alla för då kommer det även att bli en sanning som vi kan profitera på och det är verkligen något som vi behöver.

Heja Sverige!

Jonte Karlsson

Fotograf. Mats Bengtsson, Luleå